Min blogg, mina tankar, mina åsikter..
Det är sådan hets om det här med vart barnen sover om nätterna. (Nu tänker jag på nyfödd-12 månader).
Har man sin bebis i sängen, mellan sig själv och partnern, då får man ofta höra att "barn måste minsann lära sig att sova i sin egen säng".
Visst, BARN. Men nu pratar vi bebisar.
Utifrån mitt perspektiv, så handlar allt om att ge bebisen trygghet från dag ett. Bebisen är otroligt beroende av sina föräldrar. Den har ingen annan att förlita sig på. Trygghet får bebisen genom att känna närhet och kärlek. Av omtanke och omhändertagande. Det är för mig en självklarhet och det var det även innan Bella föddes också.
Första 2-3 veckorna ville Bella bara sova på mitt bröst. Då fick hon det. Varför skulle jag bråka med henne, och ta bort tryggheten genom att lägga ner henne så hon blir ledsen? Efter ca 3 veckor gick det bra att ha henne bredvid oss i sängen och hon behövde inte ligga på mitt bröst längre. Ett framsteg, tack vare att vi gav henne vad hon behövde.
Efter ytterligare några veckor, gick det även bra att flytta över henne i sin säng när hon somnat och kommit in i djupsömnen. Tack vare att hon somnar bredvid oss där hon känner sig trygg.
Sedan Bella var 6-7 veckor har hon sovit hela nätterna. Jag vet varför. För att hon får vad hon behöver. Tryggheten och närheten. Är hon ledsen när hon ligger i sin säng, flyttar vi över henne till oss. Då mår hon bra igen. Och kan somna gott.
Varför ska jag låta henne ligga och vara ledsen och känna sig ensam och otrygg någonstans, när hon kan få närhet och må bra? När vi alla tre får sova gott och ostört om nätterna (och dessutom hela nätterna) mår vi bra och är pigga på dagarna!
I skrivande stund ligger Bella tryggt och sover i sin säng, 2 meter från sin mamma och pappa. Hon somnade hos oss i sängen, sen bar jag över henne. Det funkar utmärkt för oss. Vissa nätter struntar jag i att bära över henne och har henne hos oss istället, bara för att jag vill det.
Bella är för liten för att kunna bli "bortskämd"med att sova hos oss. Man kan aldrig skämma bort ett barn med trygghet och närhet. I synnerhet inte när de är "bebisar".
Att låta en bebis ligga ensamt och skrika, är enligt mig barnmisshandel. Ge barnet vad BARNET behöver, så kommer självständigheten av sig självt, när barnet är tillräckligt stort för det !
Nu ska även jag sova, tryggt bredvid min man! ❤️
"en trygg bebis är en glad bebis"
3 kommentarer
Linda
16 Nov 2014 10:42
När Julia va liten och hade kolik och skrek sov hon varje natt intill mig tills hon va nästan 7-8 månader. Tror hon sov 2 ggr i sin egna säng :) hon va glad och nöjd då och då va jag glad :) nu 7 år senare skulle hon aldrig vilja sova bredvid mig fast att jag "skämde bort" henne med att sova hos mig nästan hela första året ;) puss
Malin
16 Nov 2014 19:04
Så är det! Bra att göra det som känns bäst för en själv. Då blir det bäst ❤️
Heléne
20 Nov 2014 11:15
Så klok du är hjärtat ;-)
Kommentera